Viljornas kamp
Det började som det gjort varje gång den senaste tiden då vi gör något annat än lullar i skogen, men istället för att ge upp eller bli orolig när hon blir en degklump, så blev jag arg.
Det måttade råget vad både kokt o stekt, och det här var den sista utvägen.
Och det funkade.
Jag blev arg, hon blev ännu argare, jag blev argast.
Som jag sagt någon gång tidigare så är Nelly som en bästa kompis eller syster för mig, och i min värld bråkar man med sådana just eftersom man tycker så mycket om dem - det var nog det vi gjorde idag. Det var aldrigt något riktigt bråk egentligen, det var mer bara att jag inte backade. Innan har jag alltid backat om hon protesterat eftersom jag tänkt att hon inte gör det utan anledning; hon växer, hon är ung, jag ber på fel sätt osv. Men hon är så väldigt smart den där hästen att det hade varit konstigt om hon inte utnyttjade den situationen till sin fördel, om man säger så. Idag sa jag då till henne att hon inte fick det längre, och hon blev helt galen först! Men, efter max fem minuter var det lugnt igen. Jag var superkonsekvent och bad henne på samma tydliga sätt upprepade gånger tills vi var på väg åt samma håll, då släppte jag, och hade henne fortfarande med mig! ♥
Det var verkligen häftigt,
vi har aldrig arbetat som ett team på samma sätt som idag.
Båda två superfokuserade, och båda två lika trötta efteråt. Hon var så ***** fiiin! Hittade en galopp som jag aldrig upplevt med henne förut, en sådan galopp som om det stått ett 1.50-hinder på banan hade jag styrt på det utan att blinka. Vi kunde också galoppera i alla fall 5 gånger så mycket idag som tidigare pass på banan. Galoppen fanns bara där helt plötsligt, och hon blev inte seg förrän efter mycket tyngre arbete än vanligt, och då av faktiskt trötthet och inte att hon helt enkelt inte hade lust mer.
Jag är så glad! Så lättad!
Hoppas det här flytet håller i sig till KG-träningen nu =)
Oh, jag har ju beställt ett nytt träns också som förhoppningsvis kommer imorgon! Ett Micklem Multi Bridle, och jag tror det blir fabulous!
Nu kommer Nelly bli glad, när hon får ett träns som är snällt ♥
Super fin blogg! Följa varandra på bloglovin?
(Ber om ursäkt ifall du inte gillar såna här kommentarer!)
Jag är så stolt över dig!
Heja personlig utveckling! :D
yeey, en kort stund av tillsägelse känns ju 100 gånger bättre (för båda) än att man går runt och känner att det inte funkar, fast man bara vill vara snäll det smittar av sig mer på hästen och man blir osynkade
klara enkla regler så hästen förstår vad man vill och så man kan jobba tillsammans och ha roligt =)
Till Anna
Precis!
Jag har aldrig varit bekväm med att rida med spö, jag avskyr när jag ser folk använda det och de få gånger jag gjort det har jag fått världens ångest (ibland till och med kräkts) efteråt =(
Jag är extremt känslig på det sättet... Men, man tar på sig ett ansvar med djur, och speciellt så stora djur som hästar. Man måste tillrättavisa dem ibland för att inte en situation ska bli ohållbar.
Nu blev det ju så himla bra också, så det känns helt klart som om det var nödvändigt! =)
Härligt! :)
