Vart ska jag börja? Jag älskar det mesta med det här landet; Naturen, byarna, kusten, hästarna, fåren, människorna, gemenskapen, språket, musiken och alla härliga uttryck ♥
Irlands landskap är unikt och sagolikt, man förstår verkligen hur det kommer sig att landet är så mytomspunnet när man ser alla fantastiska vyer som erbjuds. All grönska, all växtlighet, daggen, dimman, vinden och regnet, allt är som gjort för mystik och legendariska äventyr!
Folket här tar hand om varandra och den gemytlighet som språket och musiken skänker ger landet en karaktär som är helt unik! Det är väl det vi 'utlänningar' finner så charmerande med Irland.
Engelskan som språk har jag alltid föredragit framför Svenskan, det har ett bättre flyt och vackrare klang enligt min mening, det är mjukare att tala. Artigheten i språket är något som också faller mig i smaken. Jag vet att många finner det gammeldags att be om ursäkt och kalla någon Sir/Mr/Mrs/Miss osv, men jag tycker att det är döcharmigt och älskar att bli kallas Miss Maja!
Inne eller runt omkring storstäderna är det annorlunda, framförallt i dessa tider, men här ute på landsbygden har djuren det oftast väldigt bra. Jag kan garantera att inga ridskolehästar i hela Sverige lever ett bättre liv än de på vår gård! Jag fullkomligt älskar att köra ut med fyrhjulingen över de oändligt stora gröna fälten för att samla ihop alla 35 hästar/ponnyer och sedan köra bakom dem när de far i vild galopp in mot stallarna. Nog får de stå ut med skumpande nybörjare och temperamentsfulla ungar ibland de också, men eftersom de efteråt får galoppera ut på de stora fälten igen så verkar de tycka att det är rätt ok ändå....

Först och främst bör det nämnas att Sverige och Irland är väldigt olika när det kommer till hästar och ridsport. I Sverige lägger vi ner oss väldigt mycket på att vara så 'Tyska' som möjligt, men med en Svensk twist så att säga. Vi är generellt väldigt förståndiga i vår ridning, eller försöker vara i alla fall. Många hästar behandlas som porslinsgrisar som helst ska kunna kontrolleras mer eller mindre under dygnets alla timmar. Det förekommer knapp här! På både gott och ont kan jag tycka, själv är jag nog något slags mellanting. Jag vill att allt ska vara i ordning och prydligt och jag vill att min häst ska ha det säkert och bra omkring sig. Men att låta hästen stå inne hela dagen bara för att det regnar? Nooo way.
Vanligare här på Irland är att hästarna till exempel gått minst en jakt innan de faktiskt lär sig att arbeta i form, om de ens gör det över huvudtaget. Går hästen att sitta på, då är den redo för sin första jakt. Något sådant skulle aldrig förekomma i Sverige!
Nu kommer vi alltså in på anledningen till varför jag trodde att det skulle vara bra för min ridning att komma till Irland: Jag behöve rocka loss lite som ryttare. Man kan bli FÖR noggrann, man kan bli FÖR perfektsökande, man kan bli FÖR kontrollerande. När detta händer slutar man rida på känsla och förlitar sig helt på teknik, och det är ingen ridning jag vill utöva. Det finns oändligt många, både mer och mindre framgångsrika, ryttare som rider utan känsla men som har en otrolig ridteknik, och som är helt tillfreds med det. Men jag är inte en sådan ryttare. Den senaste som tog upp det här med mig var Gisela. Hon menade att det är få ryttare som är kapabel till att rida på känsla på det sättet jag kan, men att jag slutat tro på mig själv och där igenom tappat den ryttarkänslan. Nu när jag är så medveten om detta, så känner jag att jag hittar tillbaka till den mer och mer - och det hade jag antagligen inte gjort om jag stannat i Sverige. Jag har dessutom fått fruktansvärt svårt för att vara modig och lita på hästen jag rider när vi hoppar. Jag känner att jag måste lägga hästen perfekt och att allt hänger på mig om hästen kommer hoppa felfritt eller ej. Det har vi också börjat jobba mer på nu, framförallt genom att hoppa terräng som jag faktiskt tycker är skitläskigt. I flera lägen där ute på terrängbanan MÅSTE jag lägga min tro på Rupert och lita på att han hjälper mig - och varje gång han gör det så blir det lite lättare.
Slutsatsen här är väl egentligen att Irland helt enkelt är vildare än Sverige, ibland på ett bra sätt och ibland på ett mindre bra sätt. För mig, har det hittills bara varit positivt att bli lite vildare!

Rent generellt då, vilket land föredrar jag?
Jag får nog faktiskt säga Sverige.
Irland kommer alltid vara heligt för mig, och av den anledning vill jag inte att det ska bli för mycket vardag. Jag vill bevara mystiken och alla platser jag ännu inte utforskat! Sverige kommer alltid vara hemma.
Framförallt nu i dessa tider skulle jag aldrig flytta hit. När det kommer till att leva/studera/jobba så kommer kontrollfreaks-Sveriges stabilitet alltid vinna. Det känns tryggare helt enkelt.
Jag älskar Sveriges natur, men Irlands är strået vassare eftersom den är så varierande. Det finns växtlighet här som inte finns någon annan stans på jorden! Tack vare golfströmmen så kan vi redan nu rida i T-shirt här medan det är snö i Sverige. DOCK blir det aldrig riktigt varmt här på sommaren, så som det blir i södra Sverige.
Ett väldigt viktigt minuspoäng till Irland är att de kör på fel sida vägen! Hallå, det är inte många länder som fortfarande gör det - varför kan vi inte alla ha högertrafik, det sklle underlätta SÅ!

• Min familj och mina vänner såklart!
• NISSE!
• Umgänge rent generellt - visst gillar jag mina nyfunna vänner här, men jag kommer nog aldrig bli så bekväm med dem som med mina vänner hemma, och hemma umgås man mer med fler än man gör här, såklart!
• Svensk mat
• Saltlakrits
• Havet
• Svensk ungdom - ja, ni läste rätt. De allra flesta ungdomarna här är så fruktansvärt omotiverade och de flesta jag mött är vidriga mot sina föräldrar. Så är det i alla fall inte i mina umgängeskretsar hemma.
• Ambitiösa ryttare - ja, de flesta här är rätt hopplösa faktiskt, haha! I alla fall kunskapsmässigt.
• Renheten i vårt språk - Irländarna svär väldigt mycket....
• Svensk sommar - Sommartider, hej ,hej!
• Bussar och tåg som fungerar smidigt - JA, jag tycker faktiskt inte att sj suger! Inte jämfört med det de kallar rälstrafik här!
• Min cykel - Hemma har jag en äldre damcykel vid namn Polly. Med Polly tar man det lugnt när man cyklar, mountainbiken jag använder här bli jag så sjukt stressad av att cykla på. Visst, bra motion, men jag cyklar verkligen fort som en dåre! Jag kommer få en hjärtattack snart!
• Ännu mer min moped och min biiiiiil!!!!
• Självständigheten - Hemma bor jag själv, lagar min mat själv, kör min bil själv osv. Det passar mig!

• Enkelheten - mitt liv här är väldigt okomplicerat...
• Alla goa människor jag jobbar med och omkring!
• Mina älskade, älskade hästar! - Gud vad det kommer kännas konstig att inte rida dem varje dag =(
• Att gå till puben och ta en öl eller två - i all sin enkelhet.
• Språket - åh, vad jag kommer sakna att tala engelska!
• Min verklighetsflykt - Jag lever verkligen i en bubbla här, och jag är orolig för hur det kommer kännas att leva utanför den bubblan igen...!
• Terrängbanan - jag tycker att den är skitläskig, men älskar att den är där! Att bara kunna galoppera vilt över fälten och skutta över stockar och ner i vatten när än man känner för det...!
• Tesco - mitt 'Irlandsgodis', bästa yoghurtarna och juicer!
• Storleken - det är inte speciellt långt någonstans här ifrån, det känns väldigt hanterbart på något vis. Bara att tävla på Irland är hur enkelt som helst eftersom man kan åka precis ÖVERALLT om så bara över dagen!
• All grönska - Ja, Sverige kommer vara grönt när jag kommer hem. Men det är inte Irländskt grönt...
• Att få sin kunskap värdesatt - Här kan folk komma och fråga om råd eller hjälp av någon som kan mer än dem. I Sverige och framförallt Hästsverige skulle man ALDRIG göra det. Här har jag till och med fått ge korta lektioner eftersom folk bett mig om hjälp med sin häst eller tips på bett eller tillpassning av sadel osv.
• Rupert ♥ - får en egen punkt. Den lilla ponnyhästen har verkligen varit min räddare i nöden. Han hjälper mig i min sorg och längtan efter Kenny på ett sätt som ingen annan kan, har kunnat eller kommer kunna. Det känns ändå tryggt på något vis att veta att han alltid kommer finnas här när jag vil hälsa på.