Igår kom äntligen det slutliga beslutet + en inbjudan till den stora Ridsportsfestivalen med kval för mitt lag till DUBLIN HORSE SHOW!




Bilder från google

Jag gick som på moln i några timmar, det ska bli så himla kul!
MEN, självklart blir man som alltid snabbt nerdragen på jorden igen.
För min och Ruperts del kan det gå precis hur som helst resultat och känslomässigt. Chefen bestämde sig plötsligt för at tdet var dags för Rupert att gå in i skolverksamheten så nu har jag inte ridit honom sedan i måndags... Det betyder att jag antagligen inte kommer få rida honom ALLS innan tävlingen, och han kommer hoppa med rätt ut sagt dåliga ryttare (i alla fall för en unghäst) säkert varannan dag fram tills dess.
SÅ HIMLA ORÄTTVIST!!!
Rupert blir snabbt trött på hoppning om det blir för mycket av det, han tappar suget liksom... det var det som hände i Ross House och det var det jag tänkte på när jag matchade honom till förra tävlingen som han VANN. Nu kommer han antingen vara glad att vara tillbaka med 'sin' ryttare som han känner och som inte gör honom förvirrad på lördag, eller så kommer han vara trött och sur... Jippy...!

Tävlingen är ju som tur är av den strukturen att om de andra ryttarna i mitt lag går bra, så har vi goda chanser ändå..! De är alla tre supersäkra på den här nivån, men rutinerade äldre hästar och kommer gå felfria utan problem. Sedan är det bara lagkaptenen som går till ch rider omhoppningen, och vår lagkapten är Chefens fru som ridit *** fälttävlan. Hennes häst kan ta bort (minst) ett galoppsprång på ALLA distanser och vänder på en femöring, så vi har verkligen goda chanser!!!
OM det skulle bli så att vi tar oss vidare, då kommer ju Rupert ha blivit riden av andra ryttare i nästan två månader när jag kommer tillbaka hit. Då tror jag och hoppas att han är mer van vid det än vad han är nu, för nu känns det som sagt lite surt...