Inget storslaget finns väl att rapportera direkt.
Igår var det en vanlig måndag och i dag är jag ledig!

Eller tja, det hände faktiskt lite saker på hästfronten igår:

* Vi hade första 'genomgången' med bäbisarna. Alltså jag själv, Evelyn och Katha fick var och en för sig visa Chefen våra 3-åringar och få lite hjälp och vägledning. Eller ja, de andra två fick i alla fall hjälp eftersom deras är helvilda och kan fortfarande inte ledas utan att få världens utbrott med jämna mellanrum. Skorpan skötte sig dock riktigt bra! Han lyssnar väldigt väl, även om han är lute bufflig ibland, och otålig. Det som är skönt med honom är ändå att när han får frispel och försöker slänga sig åt nått håll, och märker att jag håller emot, då får han inte panik som de andra två, utan han bara slutar dra och lugnar ner sig. Himla bekvämt faktiskt!
Kathas nockade Chefen så att han for omkull och var sedan svår att fånga igen, och Evelyns sto gjorde samma sak, plus att hon är galet envis! Så Skorpan framstår än så länge som en väldigt rar lite häst =)

* Chefen smygkollade på mig när jag red Kilamonjaro (för andra gången) ute i paddocken, för första gången helt utan goguen eller halsrem eller nått. Han sa "He looks really, really nice. Relaxed and working just as he's supposed to". Innan har han bara sagt att han ser avslappnad ut eller att han jobbar på bra eller något sådant, denna kommentaren kändes väldigt genuin, och det var såklart riktigt kul att höra!
Ibland känns det som om Kilamonjaro behöver så väldigt lång tid på sig i sin utveckling, och jag antar att jag daltar en del med honom eftersom han växt så mycket och eftersom han har sitt syreupptagningsproblem. Men om man tänker på det så går han faktiskt mer eller mindre från klarhet till klarhet. När jag började rida honom i oktober kunde han skritta och trava under ryttare runt runt längs fyrkantsspåret. Nu går han i stadig form i skritt och trav, även om galoppen fortfarande är lite osammanhängande, haha. I vårt dressyrtest gör han utan större problem 10m cirklar i trav ohc alla övergångar är klockrena!
Han är förresten fortfarande högre bak än över manken, skulle gissa på 1.73 fram och kanske 1.75 eller så bak, och han växer fortfarande. Det komemr bli en hästus gigantus av honom!

Jättebäbisen..!

* Mandela red jag för andra gången igår också! Han var väldigt spänd i början, det känns verkligen som att sitta på en tickande bomb. Det är lite klurigt faktiskt, för jag måste vara väldigt lugn och stadig när jag rider honom, men samtidigt måste jag vara beredd på plötsliga bockparader och/eller bakutsprång. Än så länge fungerar det dock, men så har jag ju inte galopperat än heller. Igår tänkte jag göra det, men så kom det in 2 andra superladdade hästar, så jag ville inte utmana ödet ;)

I morgon vill jag i alla fall hinna med Rupert, Billy och Skorpan.
Rupert behöver förberedas inför söndagens Dressyrtävling!