I blame it on the boogie...
I just can't,
I just can't,
I just can't control my horses!
Idag har det varit High Chaparral här!
Hästarna har börjat fått vårkänslor, och de är verkligen helt skogstokiga!
Dagen började med Mandela, som tydligen hade levt loppan med Chefens fru igår efter dressyrtävlingen. De hade blivit osams om lite grejer och därför var han ovanligt spänd idag. Han ville bara galoppera. Under hela tiden vi travade så fattade han galopp vid varje hörnpassering, och när jag tillslut gav upp och lät honom galoppera var han som en Jack Russell - han kunde bara inte sluta. Varv efter varv galopperade vi och jag väntade bara på något slags trötthetstecken, men det kom aldrig något. Tillslut började jag bromsa, ett varv senare tog det faktiskt stopp. Först 15 minuter efter detta fick jag honom att trava lugnt igen... Inte jättekul känsla direkt, men han måste ju få ha dåliga dagar han också. Pratade med Chefens fru och hon menade att hon knappt komerm rida honom alls fram tills maj, så hon vill att jag bara ska ha roligt med honom nu fram tills dess; hoppa och rida ut mycke - vilket passar oss båda rätt bra!
Rupert var... Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Han var ett monster idag!
Tänkte egentligen försökt filma när jag red honom, för att se hur djup han blir i formen när dressyrdomarna menar att han går bakom bettet. Vi är nämligen lite oense där... Alla som sett oss på dessa dressyrtävlingar säger att han är för djup och rund - men jag rider honom så medvetet eftersom han är så otränad och oerfaren. Han är ju faktiskt bara en bäbis. Jag red kenny låg och rund jämt, för min erfarenhet säger att det gynnar hästens hållbarhet bättre än den högre formen, speciellt om hästen inte är redo. Dock glömde jag kameran, så det får bli en annan dag. Pratade med Chefen om det, och han höll som tur var med mig! Alltid något!
Idag var han i alla fall ett riktigt troll!
Ville rida ut i 'vår'solen och bara mysa, men Rupert hade andra planer. Rätt som det var började han bocka, och han slutade inte på hela ridturen! Vi mötte Katha och Rio när vi var ute, och hon bara skrattade åt oss. Rupert bockade och sparkade bakut KONSTANT, jag kunde inte ens trava för att han bara brallade. Jag blev faktiskt lite osäker ett par gånger, för när han väl lyckades få mig ur balans hade jag liksom bara man att hålla i. Tillslut kom vi dock till galoppbanan och jag bara släppte honom. Jäääääääklar va fort det gick! Först brallade han bara, men när han fick upp farten gick det mest bara fort..! Fyra varv i full kareta, sedan var han lite lugnare. Jisses, han har aldrig varit såhär förut... Kanske är det den ökända 5-års trotsen som börjar komma?
L A T E S T N E W S !
I och med att Chefens fru inte vill pusha Mandela så får istället KILAMONJARO följa med mig och RUPERT på dressyrtävling på söndag! Detta innebär att jag kommer rida ett program med galopp med honom, jag kommer alltså kanske inte överleva - men vad är livet utan risker?
I just can't,
I just can't control my horses!
Idag har det varit High Chaparral här!
Hästarna har börjat fått vårkänslor, och de är verkligen helt skogstokiga!
Dagen började med Mandela, som tydligen hade levt loppan med Chefens fru igår efter dressyrtävlingen. De hade blivit osams om lite grejer och därför var han ovanligt spänd idag. Han ville bara galoppera. Under hela tiden vi travade så fattade han galopp vid varje hörnpassering, och när jag tillslut gav upp och lät honom galoppera var han som en Jack Russell - han kunde bara inte sluta. Varv efter varv galopperade vi och jag väntade bara på något slags trötthetstecken, men det kom aldrig något. Tillslut började jag bromsa, ett varv senare tog det faktiskt stopp. Först 15 minuter efter detta fick jag honom att trava lugnt igen... Inte jättekul känsla direkt, men han måste ju få ha dåliga dagar han också. Pratade med Chefens fru och hon menade att hon knappt komerm rida honom alls fram tills maj, så hon vill att jag bara ska ha roligt med honom nu fram tills dess; hoppa och rida ut mycke - vilket passar oss båda rätt bra!
Rupert var... Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Han var ett monster idag!
Tänkte egentligen försökt filma när jag red honom, för att se hur djup han blir i formen när dressyrdomarna menar att han går bakom bettet. Vi är nämligen lite oense där... Alla som sett oss på dessa dressyrtävlingar säger att han är för djup och rund - men jag rider honom så medvetet eftersom han är så otränad och oerfaren. Han är ju faktiskt bara en bäbis. Jag red kenny låg och rund jämt, för min erfarenhet säger att det gynnar hästens hållbarhet bättre än den högre formen, speciellt om hästen inte är redo. Dock glömde jag kameran, så det får bli en annan dag. Pratade med Chefen om det, och han höll som tur var med mig! Alltid något!
Idag var han i alla fall ett riktigt troll!
Ville rida ut i 'vår'solen och bara mysa, men Rupert hade andra planer. Rätt som det var började han bocka, och han slutade inte på hela ridturen! Vi mötte Katha och Rio när vi var ute, och hon bara skrattade åt oss. Rupert bockade och sparkade bakut KONSTANT, jag kunde inte ens trava för att han bara brallade. Jag blev faktiskt lite osäker ett par gånger, för när han väl lyckades få mig ur balans hade jag liksom bara man att hålla i. Tillslut kom vi dock till galoppbanan och jag bara släppte honom. Jäääääääklar va fort det gick! Först brallade han bara, men när han fick upp farten gick det mest bara fort..! Fyra varv i full kareta, sedan var han lite lugnare. Jisses, han har aldrig varit såhär förut... Kanske är det den ökända 5-års trotsen som börjar komma?
L A T E S T N E W S !
I och med att Chefens fru inte vill pusha Mandela så får istället KILAMONJARO följa med mig och RUPERT på dressyrtävling på söndag! Detta innebär att jag kommer rida ett program med galopp med honom, jag kommer alltså kanske inte överleva - men vad är livet utan risker?
Kommentarer
Trackback
