Noomie hade en fråga, eller snarare en undran som jag tänkte svara på i ett alldeles eget inlägg då jag på senaste tiden fått en massa nya läsare (HEJ PÅ ER!!) och det kanske är fler som uppskattar en sådan här genomgång.



När jag hittade Nelly, på en liten jaktgård i Fermoy utanför Cork på Irland i mars denna våren, så var det kanske inte kärlek vid första ögonkastet - men jag gillade henne direkt!
De ledde ut henne på stallplanen och hade en så speciell modell, med världens uppsyn och glimten i ögat. Så hon var verkligen precis vad jag letade efter.

Så fick jag sitta upp, och då de inte hade någon ridbana följde en gammal jakt-veteran med mig ut på sitt sto så att jag skulle få känna på Nelly över markerna. Nelly var ganska orolig i munnen, och spände upp sin nacke så efter att ha erbjudit ett stöd utan att få den respons jag ville ha släppte jag efter och red henne på ganska långa tyglar. Hon skrittade när jag bad henne, travade när jag tryckte till med skänklarna och sa "trot", och hon stannade när jag bad henne även om hon hade svårt att stå stilla en längre stund. Hon kunde inte galoppfattning utan fick falla över i galopp av sig själv när det passade.
Vi hoppade över diken och gick sen över till dessa däckhinder på ca 100-110. Jag tyckte nog att de var lite onödigt stora för att bara prova henne på, men det var vad som fanns. Sadeln jag red i var under all kritik, så i kombination med Nellys jätte(konstiga)språng var jag bra nära på att flyga av FLERA gånger;


På bild 2 fortsatte hon sen uppåt en bra bit till, och överraskade mig totalt, där av den fruktansvärda sitsen, haha!

Hon fick mig i alla fall att skratta, så jag slog till!
Under de 2½ månaderna vi hade tillsammans på Annaharvey (gården jag arbetade på) så jobbade vi mycket från marken. Hon hade bara blivit tömkörd tidigare, så första veckorna gick åt att lära henne longering, och börja försöka stärka hennes galopp på banan. Galoppen var verkligen helt hopplös när hon kom. Hon kunde inte galoppera 3 språng utan att byta. Ute i skog o mark gick det bättre, även om hon bytte mycket då också. Jag var ofta uppgiven då det gick lång tid innan hon började bli bättre, men jag var noga med att aldrig ställa för höga krav eller pressa henne då hon tydligt visade att hon försökte så gott hon kunde. Alltså blev det mycket uteritter och longering, bara några få pass på banan.
Jag tog hjälp av gogugen för att hjälpa henne hitta formen, då hon aldrig arbetat på tygeln i sitt liv. Jag bytte också bett och red henne på Novabettet då hon hade en del ärr i mungiporna från jakter hon gått.

Nelly efter ett pass på linan med goguen. Smala halsen!

När vi lämnade Annaharvey gick hon på tygeln i skritt+trav, men inte så stabilt och hon kunde fatta galopp. Jag var noga med att lära henne alla kommandon verbalt, så fortfarande idag fattar hon galopp direkt när jag säger "canter", både vid longering o ridning.
Efter den långa resan hem till Sverige fick hon knappt 5 veckors välbehövs vila på bete.
När jag stallade in henne i augusti hade hon växt till sig ordentligt, och de nya musklerna hade riktigt satt sig. Framstegen kom snabbt och allt har bara rullat på sedan dess.
Galoppen har tagit mycket tid, och den är långt ifrån fullt ridbar och reglerbar än, men det är på gång!


Hoppningen har jag tagit det väldigt lugnt med. Väldigt lugnt.
Hoppa kan hon, det är markarbetet som hon behöver.
Vi har åkt på 3 hopptävlingar under hösten, och hon får alltid rosetter. Och att hon hoppar så pass bra utan att ha alla pusselbitarna på plats i markarbetet bådar gott inför framtiden!
Hon tycker ju att det är kul med hoppning, så jag brukar longera henne över bommar o små hinder, och så har jag introducerat henne för lättare gymnastikövningar. Det är först nu i vår vi ska börja höja upp hindrena lite och göra övningarna mer tekniskt utmanande. Kan också tillägga att jag ridit för tränare endast två gånger med Nelly, så dit vi kommit har vi kommit själva. Till våren kommer jag dock ta mer hjälp då kraven blir högre och jag tror jag kommer behöva den supporten och stödet det erbjuder att träna för någon som blir involverad =)

Kort och gott så har vi tagit vår tid.
Jag har full tro på Nelly och hennes förmåga inför framtiden, så hon har inte behövt bevisa något för mig. Variation är A och O i min hästfilosofi, så hon har aldrig gjort samma sak två dagar i rad - never ever. Det tror jag kommer ge mig en hållbar och glad häst!
Det viktigaste är att vi har roligt, även om vi inte undviker eller ignorerar de problem vi stöter på. Hennes vilja att hoppa är viktigare för mig att ta till vara på än hennes teknik eller talang, vårt förtroende för varandra är det mest fundamentala o mest avgörande för vår framtid som fälttävlansekipage och det är det jag fokuserat på sen det blev vi.

You're crazy,
and I'm crazy about you