When everything is wrong we move along

Idag skedde något väldigt... Viktigt.

Jag och Chefen var ute och skrittade på fälten med småttingarna (Kilamonjaro o Dunmore) när jag bestämde mig för att upplysa honom om mina planer/tankar. Jag sa att jag antagligen inte kommer åka tillbaka till Sverige tomhänt, och att jag är intresserad av Rupert.

Det var riktigt nervöst!
Men Chefen tog det ganska lugnt, tror att han sett det komma, hehe.
Vi pratade lite om hans papper, och Rupert har en fullständig Connemara/fullblods-stam och pass i ordning. Jag mätte honom med mätsticka här om dagen, inte supernoga men ändå, och resultatet visade ca 158-159cm i mankhöjd. Jag vill absolut löshoppa honom innan jag driver det här vidare, för jag har tävlingsambitioner och vissa 'krav' som måste uppfyllas.



Jag har de senaste veckorna velat jättemycket kring det här med en ny häst. Det känns inte alls som om jag skulle 'bedra' Kennys minne eller något sådant om jag köper en ny, för jag vet i mitt hjärta att det alltid bara kommer vara Kenny. Det är ingen idé att försöka jämföra eller leta efter samma kemi igen, för det finns inte. Möjligheten till den sortens kärlek försvann med hennes sista andetag.

Och det är fine...
Jag accepterar det.
Faktum är att jag inte vill känna likadant för någon annan.
Det vi hade var något alldeles fantastiskt som världen bara kunde skåda i 4 år och 4 månader, och så är det med det.



Jag vet också att det finns andra hästar för mig där ute, och som jag skrev ovan så har jag tävlingsambitioner och jag kommer hitta hästen som jag kommer kunna göra det med och som kommer ta mig dit jag vill. Men jag är en dåre om jag tror att jag ska hitta den häst på första försöket.

Det kommer krävas tid, tur, tålamod och antagligen ganska mycket pengar innan jag hittar rätt. Så under tiden behöver jag underhålla mitt hästintresse på något vis. Just nu är det genom mitt jobb här på Irland, och min plan är alltså att det efter min hemflytt kommer bli genom ett litet projekt, exempelvis Rupert.




Det var faktiskt min fantastiska pappa som fick mig att inse det här. Fast han vet nog inte ens att han gjorde det. Han sa att det viktigaste av allt var att jag kom på banan igen, och att jag var glad.




Och just nu gör Rupert mig glad.


Kommentarer
Emelie

Nej men vad roligt!! Kan du inte filma om du löshoppar honom? =) Hoppas han kan vara något för dig, ni verkar passa riktigt bra tillsammans!

2010-11-18 @ 22:21:23
URL: http://semlur.blogg.se/
Pappa

Älskar Dig gumman !

2010-11-18 @ 22:41:57
Johanna

Söta Peo!

2010-11-18 @ 22:46:22
URL: http://kickstartyourheart.blogg.se/
Lisa

Vi har världens bästa pappa..!



(Och du har en familj som är väldigt orolig för dig emellanåt)

2010-11-19 @ 11:01:56
URL: http://lisasfanclub.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0