Guess what?
Inget nockande av hinder nr ett med någon av hästarna!

Rupert var så himla bra igår!
Hann inte värma upp sådär superlänge, men det verkade vara bra för honom. På framhoppningen kändes han ganska taggad, bockade någon gång i galoppen och var lite på tårna. Han fulltändigt exploderade när en unge sprang i en trapp så att det dundrade, och det är något han i vanliga fall inte skulle brytt sig om...
Inne på banan kändes han superfokuserad!
Hindrena är ju 'bara' 80cm, så han blev nästan lite kaxig där ett tag, men skötte sig exemplariskt. Några av svängaran var riktigt tajta, men han vänder på en femöring om han måste.
Tyvärr fick vi med oss det absolut sista hindret; tolvan (ja, aplånga banor här!) var en kombination med oxer inte, räcka ut och han tog utan ordentlig anlöedning ett jättesprång över oxern vilket gjorde avståndet lite tajt till räcket och han liksom gled över med frambenen och drgo med sig övre bommen. Synd efetrsom han var så fin, men jag är nöjd ändå!
Det är lite kul att han går på samma avstånd som det riktigt stora hästarna och ibland får det trångt, haha! Tror avståndet i denna kombination var 7.20m, men kan inte svära på det.

Chefen var tyvärr inte på plats denna gången, men en av anläggningens hopptränare är det. Han är inte direkt den som överröser folk med komplimanger men han sa att han var riktigt imponerad av vår ritt. Rytmen var mycket bra och vi höll den hela den långa banan och kom perfekt på alla hinder. Han menade att vi var ett riktigt bra team. Det kändes riktigt kul att höra från honom =)
En av ponnytjejernas pappa kom också fram och sa att jag var en fantastiskt duktig ryttare, hur sött som helst!
♦ ◊ ♦ ◊ ♦
Billy var så grymt på hugget att jag vart helt paff!
Med honom hann jag knappt hoppa fram innan vi skulle in på banan!
Väl inne gick han som ett lokomotiv och jag kunde liksom inte hålla honom. Ridhuset är ju ganska litet och hindrena strax över en meter, plus att det är mååånga hinder där inne gjorde att vissa svängar bara inte gick, så han fick med sig två bommar tyvärr. Men jag mest bara skrattade hela tiden, han hade en sådan glöd! Han tyckte verkligen att det var roligt - och det är ju faktiskt det enda som verkligen betyder något =)


Gammal bild från Gurteen